Teknik och extravagans i kyrkan?

För det första vill jag inledningsvis säga att det här inlägget bygger på en diskussion som har dykt upp i Swedish Gurus Tekniksnack. Swedish Gurus är en rörelse av kristna tekniker som tjänar Gud med sina gåvor i kyrkan.

En sak som i sig skapat diskussioner är huruvida värdet av teknik övervärderas… inte i behov nödvändigtvis, men i kostnad…

Här ser jag en risk med att tekniken hamnar i någon form av extravagans. Det kanske är det diskussionerna i sig bottnar i, att det på konferenser gärna kostar mer och är mer genomarbetat än vad det är hemma vid gudstjänsterna. Men, tänker jag efter lite inser jag att frågeställningen i sig inte på något sätt är ny. Det är en urgammal frågeställning som den kristna kyrkan har brottats med i många hundra år. Jag har försökt att formulera ett kort litet svar.

I princip är det inte något nytt under solen med kreativa/artistiska intryck och inslag. (Vilket frågorna i princip bottnar i)

Det vi idag tillskriver teknik är vad arkitekter, hantverkare och konstnärer arbetade med när de gamla templen, kyrkorna och katedralerna byggdes, till astronomiska kostnader.

Alltså, problematiken och frågeställningen är inte på något sätt ny, utan många hundra år gammal. Om vi bara ser förbi ytan.

Vad jag menar här är att mönstret i sig är ganska tydligt genom historien, även om det i vissa fall blir lite avarter. Det är inte någon ny problematik, men den har framförallt inte enbart med teknik att göra. Utifrån min infallsvinkel tänker jag ”teknik”, men det är så mycket bredare problemställning.

Vad jag ser i mönstret i gamla kyrkor och katedraler är att, när hjärtat är på rätt ställe, får det kosta, i pengar och resurser men framförallt i engagemang. Även de små detaljerna ingen någonsin lägger märke till. Det är ett mönster jag gärna hänger med på, även om det är ett gammalt mönster.

Motpol till extravagant kyrka

I diskussionen finns något av ett försök att vara en motpol och ta avstånd från det extravaganta. Men det är tyvärr inte alltid det är där vi har problemet. Problemet är i grunden att vi allt som oftast när vi inser att vi hamnat i diket genast hoppar ned i det andra. Men det är inte på något sätt en lösning för att komma upp mitt på vägen igen.

Jag upplever att jag har kämpat för att få kyrkan jag är med i att kliva upp ur det andra diket och låta tekniken kosta. På intet sätt har vi kommit till den nivån av kostnad jag förväntar mig. När det kommer till tekniken är vi fortfarande i stadiet att sila mygg och svälja kameler. Det största problemområdet där jag ser att det fortfarande inte får kosta är det där med respekt för den tjänst jag gör.

Som i många andra kyrkor hanteras jag som tekniker inte med respekt. Vad jag förväntar mig är inte något som kostar några stora pengar, utan kanske på sin höjd att lyfta på den där luren och kolla upp lite inför gudstjänsten. Med dagens telefoni-abonnemang är det inte någon kostnad att se till att alla som tjänar en viss söndag är på samma sida, eller ens samma kapitel när man kommer in i kyrkan.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *