Funderade lite i tisdags med anledning av att jag via The Original stötte på Switchfoots gamla sång Afterlife. Tänkte lite på texten, hur den har ett tydligt budskap. Om att vi varje dag har en chans att förändra. Att det inte är någon mening med att vänta till livet efter detta för att på allvar börja leva. Att börja leva evigheten nu. Alltså med tanke på budskapet i bibeln.
Sedan Google släppte funktionen Communities på Google+ så har jag hoppat på en och annan grupp. Nu hoppade jag lite motvilligt in i en ”Kristen” grupp. Motvilligt främst för att jag anser att man som kristen inte skall distansiera sig från omvärlden i onödan. Om vi skall ta fram liknelsen om ljuset och skäppan. Visst, vår tro är privat på det sätt att var och en måste ta ett beslut för sin egen del, men den skall inte allena verka inom slutna väggar. Samtidigt så ser jag möjligheten med en kristen gemenskap, en knutpunkt för kristna, även på Internet.
Såhär efter att Crossnet beslutat sig att lägga ned så funderar jag på om jag på något sätt kan få fart på och kanalisera mitt engagemang för ett kristet liv på Internet. Men, det innebär även ett litet problem, vad är egentligen skillnaden mellan ett ”kristet liv” och ett som inte är det?
Mitt första bidrag till gruppen på Google+ blev följande:
Såhär efter Adventsuppropet, till förmån för konfessionella inslag i samlingar i konfessionella byggnader har jag funderat lite grann på det här med uppdelningar.
Mer specifikt vad gäller uttryck som exempelvis sekulärt, sakralt, profant, religiöst, okristet och kristet. Var kan gränsen dras mellan vad som är kristet och vad som inte är det? Hur kan vi göra en bedömning vad gäller musik, byggnader, lyrik, tidningar, webbplatser, bloggar med mera?
Vad krävs för att ett musikstycke eller en blogg skall klassas som kristen?
Finns det nu något bra svar på denna svåra fråga? Jag kan inte direkt se något bra svar. Jag kan egentligen bara se en massa frågor utan svar.
Nåddes idag av beskedet. Portalen Crossnet.se har tagit det oundvikliga steget och beslutat sig för att försvinna. På sätt och vis är det bara bra att så sker, det kanske även borde ha skett tidigare. Bruket av olika sociala plattformar har förändrats. Åtminstone för mig. Det är länge sedan Lagunen.net, Himlen.nu, Kanelbulle.nu, Fisken.nu, Kristen.be, Lunarstorm var några av de plattformar som jag använde. Idag är det Google, Twitter och Facebook som på något sätt har tagit över.
Jag saknar tyvärr koll på vilka svenska plattformar det finns i dagsläget. Det är en av de negativa sidorna med att internet konsoliderats till några få gigantiska internationella plattformar. Det är så att säga fortfarande mitt problem med Internet!
Så, nu när även portalen Crossnet.se försvinner från kartan, vart ska jag vända mig? Jag är nämligen inte längre särskilt intresserad av att enbart använda mig av de internationella plattformarna. Finns det redan något?
Vi kallar något för ”Sociala medier”, men vad är det egentligen som vi säger? Detta är ett innebegrepp, i stil med vad ”Webb 2.0″ var för några år sedan. En vid beskrivning som egentligen inte säger något om karaktäristiska drag på plattformarna, utan om hur vi som användare måste ge något för att bygga ett värde.
Men, vad har portalen Crossnet och CrossnetFlow haft för inflytande på människors kristna liv?
Sist, men inte minst, vad kan jag göra för att arbeta med en kristen knutpunkt på internet? Finns du där som är sugen på att bidra med någon pusselbit så är jag på att lägga pusslet.
Jag fick precis reda på att det denna lördagen är Alla helgons dag. Men, det är inte lätt för mig att riktigt förstå innebörden därav. Vad innebär det egentligen? Jag har försökt lite att dyka ned i vad ordet helig (holy) betyder. Har inte riktigt förstått helt betydelsen, men en liten gnutta. Det tillhör de ord som jag har problem med: helig, sakral, profan, världslig och alla andra ord som tillhör den kristna sfären. Det är inte lätt, men att studera etymologin ger lite ledtrådar…
Under helgen så hade vi jubileum i Askersund. Vi firade att det i år är 90 år sedan Filadelfiaförsamlingen startades, i vår kyrka Pingstkyrkan. Eller, vi och vi, jag är i dagsläget inte medlem, ändock, det känns som min församling. Det är inte så lätt som att församlingen tappar platsen i hjärtan för att man går med på annan plats.
Jack-Tommy Ardenfors tog väl vara på ansvaret att vara jubileets predikant. Han hade lyssnat in ett mycket uppmuntrade budskap från Gud, väl förankrat i Bibeln. Dessutom gjorde Stanley Karlman, som vuxit upp med församlingen, mycket värdefulla inslag i jubileet. Något gömd bakom sin gitarr (som han för övrigt höll stadigt i under alla samlingar) delade han sitt hjärta för Askersund med sång och berättande om upplevelser av församlingens plats i uppväxten.
Sammantaget var det en väldigt uppmuntrande helg. Även om jag på pappret lämnat församlingen bakom mig, ingår den i mina böner.
Något som jag tänkte på är hur mycket hjälpmedel som vi egentligen använder i kyrkan: lampor, ljudutrustning, glasögon, hörapparat, sångböcker, biblar med mera. Alla hjälpmedel gör något för att någon ska kunna ta del av/vara mer delaktiga i mötena. Försökte även tänka mig in i hur illa det hade funkat för många om inte dessa hjälpmedel hade varit till förfogande. Det gick inget vidare, men jag har mina tankar…