Som så ofta annars dyker jag in på lite piratrelaterade diskussioner, intresserar mig för dem och läser lite på djupet. Denna gången var det tydligen en person som startade en våg som nu har nått fram till mig. Emily White skrev en artikel med titeln I never owned any music to begin with, lite tänkvärt, detta, samt en hel flod med olika artiklar över hela internet.
Vad hela kontroversen egentligen handlar om är ett systemfel inom musikbranschen. Eller, det kanske till och med är ännu bredare systemfel. Vem skall egentligen kunna leva på något kreativt som heltidssysselsättning? Att det är en liten liten klick som klarar av det är väl egentligen ganska självklart. Men vi kan inte alla ta betalt för allt det vi tycker är kul/vill leva på. Jag till exempel gillar att pilla med internet och datorer, men inte lyckas jag för den delen att leva på det. Istället jobbar jag nu som dräng på en mjölkgård.
Inte heller här verkar det som att det är det lättaste att leva på bonde-livsstilen. En överraskande sänkning på mjölkpriset med drygt 10 öre innebär att gården har i runda slängar 13000 kr mindre per månad att röra sig med. Det är en enkel överslagsberäkning, men knappast enkelt att räkna på hur detta kan sparas in…
Men, tillbaks till musiken. Jag gillar en del musik, men, den musik jag lyssnar på har jag inte köpt på skiva. Inte heller har jag köpt den digitalt. Jag har använder istället Spotify, som jag egentligen inte vill prenumeration på, eller, jag vill ha en prenumerationen, ha tillgång till ett fullständigt musikbibliotek till fast kostnad. Problemet är egentligen att den musik som jag vill lyssna på inte finns tillgänglig på Spotify. Eller, det är istället bara det att skivbolagen/artisterna inte vill att jag ska få lyssna på det med Spotify. Problemet verkar i sig inte vara Spotify.
Jag har full förståelse för den ekonomiska problematiken med att Spotify bara betalar per gång en låt lyssnas på. Eller, jag har full förståelse för både artistens syn och distributörens syn. Spotify får bara en kaka som skall delas jämnt mellan all den musik jag lyssnar på, och artisterna får alldeles för lite/små kaksmulor. Egentligen skulle problemet lösas med att jag kunde ge de låtar jag gillar en lite rejälare kakbit, men tyvärr finns inte den möjligheten. Eller visst, det finns i Spotify möjlighet att köpa låtar, men det är inte en tillräcklig attraktiv lösning. Jag är inte intresserad av att köpa en låt för 15 spänn, inte heller intresserad av att köpa ett paket med flera låtar, som jag troligtvis aldrig kommer att utnyttja fullt ut. (om jag köper 100 låtar kostar de bara 6 kr styck, men jag får bara 30 dagar på mig att välja ut de 100. Det tillåter inte min musikbudget.)
Den enkla lösningen för min del blir nog att inte använda Spotifys betalmöjligheter. Får nog motvilligt välja bort att lyssna på de artister som jag egentligen vill lyssna på. Att köpa musik via Itunes är inte något val för mig, jag vill inte använda den tjänsten. Var jag då skall få tag på musik är en mycket svår fråga.
Den långsiktiga lösningen vore nog, som jag ser på det idag, en möjlighet att tillgå ett oändligt musikbibliotek till ett rimligt inträde, samt möjlighet att ge större kakbitar till vissa artister, istället för bara smulor till alla. Det optimala vore att kunna sköta allt detta hos samma aktör. Drömmen vore även att kunna välja vilken aktör jag vill använda. Men det är väl bara en gammal dröm som aldrig kommer att kunna uppfyllas?
Hur sedan kakan skall kunna fördelas mellan artiklar och allt annat som finns på internet, har jag i nuläget inga drömmar för. Det är vad mig verkar ett olösligt problem, som bland annat tidningen Dagen, jag själv samt övriga aktörer som är involverade i internet behöver fundera vidare kring.