Automatiska uppdateringar för plugin

Jag har funderat lite grann på det här med plugin. Varför finns det inte någon sätt att kroka i wordpress egna uppdateringssystem för att koppla mot sin egen plugin repository. Men, nu hittade jag ett bibliotek som kan användas. Alldeles genialiskt för privata plugins.

Det är alldeles genialiskt. Nu handlar det väl bara om en tidsfråga innan plugin- och tema-utvecklare börjar med att haka på sina egna servrar för smidig autouppdatering såvida det fungerar smärtfritt. Förhoppningsvis så dyker det upp konkurrenter till standard-wordpress-plugin-repositoryn med mer innovativt gränssnitt, ungefär som att standard-android-market har konkurrenter. Eller vad kan hända? Kan det inte vara ganska så troligt? Jag hoppas i alla fall att det ska dyka upp typ en appbrain för wordpress

Jag funderar på att förkasta Standard Theme…

Först och främst, det är inte så att Standard Theme är dåligt eller så, inte heller att jag har några geniala idéer över hur det ska göras. Det är nog mer bara så att jag funderar över någon metod för hur jag ska bygga mitt eget wordpress-tema. Litegrann efter hur jag tänker med det hela. Det är liksom så att jag funderar lite kring diverse användningsområden för olika strukturproducerande funktioner i wordpress, normalt kallat kategorier och taggar. Två till sin struktur olika sätt att adressera innehåll, men ändå så lika. Givetvis kommer jag att låna en del kod av Standard Theme. Vad ska man annars med GPL till? Kanske även att jag kollar lite i Notes Blog Theme för att hitta lite inspiration. Jag tror liksom inte att jag klarar av att hitta så många mer kvalitativa ställen att inspireras av :(

Men, vad det handlar om är att jag måste bestämma mig för om förändringarna är för stora för att inte platsa i något specifikt tema.

Det största problemet jag har med Standard Theme är att jag inte vet hur jag ska kunna hooka in egna inställningsmöjligheter bland Standard Themes egna.

Varumärket pingst – Nej tack!

Jag har de senaste dagarna snöat in lite på det här med varumärken. Dels det där generiska uttrycket ”svenska kyrkan”, som pekar på en allmän svensk kyrka, eller? Så, idag kollade dykte jag ner lite extra i varumärket pingst, som har lite regler att följa för församlingar som vill följa, förlåt, slänga sina gamla profil. Vad jag ser nu såhär ett bra gäng år sedan varumärket presenterades är det inte särskilt många pingstförsamlingar som har följt Pingst FFS fotspår. Faktum är att jag inte känner till någon enda som på allvar följer riktlinjerna, än mindre ändrat sin profil till att följa helt. De flesta använder det som någon slags sekundärt varumärke.

Faktum är att jag mycket väl kan förstå det hela. Färgvalet gör att logotypen i det normala färgade läget är oanvändbart vid annat än en ren vit bakgrund. Den enda varianten jag kan tänka mig är den strikt vita, och ändå känns det inte äkta att använda den. Till exempel varför måste alla kristna logotyper ha ett kors insprängt någonstans? Jag fattar det inte riktigt. Utöver det så kan jag inte helhjärtat stå bakom den kampanj som går för att försvaga den lokala profileringen.

Varför kan vi inte sticka ut lite extra? Varför måste vi i vår logotyp binda upp oss vid ett onödigt hierarkiskt skikt som inte har någon reell inverkan på vår tro på Gud?

Som argument mot användandet av logotypen Pingst, finns ett gäng motiveringar. Vilka använder logotypen framgångsrikt? Jag har inte sett en enda pingstkyrka plocka ned sina gamla bokstäver för att slänga upp pingst-loggan.

Osund pastorskult bakom problemen…

Hade tänkt att skriva detta som ett svar på den diskussion kring diskussionen på Carl-henric Jaktlunds inlägg om pastorer som inte är närvarande i kyrkan när de är lediga.

Pastorn i min församling är en sådan där pastor som inte sköter sig. När han varken predikar eller leder gurran är han inte närvarande. Alltså. Jag tror inte att grundproblemet är att han är borta för mycket, utan snarare att det inte släpps fram andra att predika när han är i tjänst. Låt pastorerna predika mindre, så löser sig nog en del av problemen i frikyrkorna med pastorer som aldrig är på en gurra utan att tydligt jobba. Pastorerna tvingas då även till att göra som oss vanliga som inte är heliga nog att medverka på scenen. Sitta och plåga sig igenom en gurra.

En pastors uppgift borde vara att göra sig själv onödig. Det gör man inte om man låter sig sättas på en piedestal av etablissemanget i kyrkan. Denna osunda pastorskult som verkar i min pingstkyrka, och kanske även i många andra kyrkor.